Och så lite garagetak..

Det här med att bygga tre byggnader mer eller mindre samtidigt har sina för- och nackdelar. Att inte vara färdig någonstans höjer såklart stressnivån lite, fast samtidigt så skulle det vara så många olika moment och så ofantligt många arbetstimmar kvar även om det bara vore bostadshuset vi byggde, så vi skulle ändå inte kunna greppa det hela utan liksom hänga i luften och bara kunna jobba vidare och hoppas att allt blir bra. Så jag är inte så säker på att skillnaden blir så stor trots allt. Även om arga snickaren kanske skulle ha ett och annat att säga om vårt arbetssätt.

Men något som definitivt är väldigt stressande i ett sånt här stort projekt som helst ska bli klart på utsatt tid och dessutom äter upp våra sparpengar och mer därtill, det är att stå sysslolös. Nu i början av tjänstledigheten har vi haft lite sån tid när olika faktorer har gjort att vi varken har kunnat jobba på huset eller på gäststugan. Tur då att garaget inte är färdigt!

Häromveckan veckan klättrade vi upp dit igen. Sen i fjol är taket pappat med underlagspapp och isolering ligger på. Nästa moment efter det är platonmatten, den ojämna plastmatta som jorden (som så småningom är genomvävd med rötter) får bra fäste i.

Det var mycket svårare än vi trodde. Den var mindre följsam än underlagspappen (som inte är så följsam), och för att den ska bli tät måste alla pluppar (se nästnästa bild) ligga bra i varandra. Inte ens ett nybyggt tak är 100% platt, inte ens om det är byggt av proffs. Trä är ett rörligt material och platonmattan är det marginellt. Så på många ställen fick vi verkligen tvinga ihop skarvarna, och snabbt på med gott om tyngder för att inte den översta mattan ska lyfta sig själv ur den understa.

Det gick, och med de rekommenderade 50 centimeterna i överlapp och gott om asfaltsklister så är det säkert ingen ko på isen, men man kan bara föreställa sig alla svordomar från dem som lägger platonmatta på ett äldre tak som är ännu ojämnare än vårt..

Dock, då våderna är väldigt breda så tog arbetet ungefär lika lång tid som arbetet med underlagspappen. Så egentligen ska vi kanske inte klaga, vi bara trodde att det skulle vara mycket lättare än det var, och vi trodde inte att det var ett tremanna-jobb. En person kan lägga det själv om det är vindstilla och hen har all tid i världen, men tre är att rekommendera för att kunna langa fram tyngder i rätt tid och ta tag i mattan när vinden också tar tag i den.

Då vi hade isolering mellan platonmattan och råspontstaket så blev det lite trixigt att fästa platonmattan. Även om lutningen på taket är liten så kasar den neråt utan fäste, och det bästa vi i det här fallet kunde göra var att längs den högsta långsidan skippa isoleringen för att där i råsponten kunna fästa material som vi i sin tur kunde fästa platonmattan i. Detta medförde dock att våderna går på ”fel” håll, vattnet rinner alltså längs med skarvarna. Detta är helt inom rekommendationerna som finns, vattnet ska inte ta sig in ändå, men det känns fel. Kanske hittar vi på någon annan lösning till bostadshuset.

DSC_0182

När platonmattan väl låg på plats så bar vi upp leca-kulor. Vi bar upp det i stora kassar, uppför en vanlig stege. Det var ingen större match, inget vi kommer krana upp på något tak. När det kommer till jorden däremot, då kanske unnar vi oss kranbil, den är betydligt tyngre och nån måtta får det vara, det blir några kubik då vi totalt kommer att ha 225 kvadratmeter tak.

Såhär ser garagetaket ut nu, med en stig i lecan från stegen upp till ena långsidan så vi kan hålla bra koll på skarvarna längst upp som var extra tjorviga. Snart, när tyngderna legat på ett tag och asfaltsklistret borde ha satt sig bra, så tar vi bort dem och fyller på med den sista lecan.

DSC_0187

Så inom kort minskar förhoppningsvis trängseln på balkongen hemma i lägenheten.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Så att trängseln i fönsterna i sin tur kan minska.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Så att vi kan fylla dem på nytt..

Grunden till det hela

I början av tjänstledigheten så kom en trevlig grävare och grävde ut de gravar som grunden ska gjutas i. Alltid mäktigt att se stora maskiner göra vad som med handkraft hade tagit veckor! Och roligt att nu än mer kunna se hur det hela faktiskt kommer att bli.. ytorna mellan byggnaderna, proportionerna.. att det faktiskt nog blir ganska så som vi har tänkt oss.

DSC_0165

Vi visste att grundvattnet står högt och att vi inte ville hamna under det i schaktbotten, men vi visste inte riktigt hur långt ner det var så vi observerade under grävningen och stoppade när vi trodde att vi var där och lasermätaren sa att vi hade god marginal för att få hela grunden på frostfritt djup. Tyvärr misstog vi oss, dagen efter grävningen hade en hel del vatten sipprat in från berget bakom och trots skicklig grävare fick vi ta spadarna och fylla igen en del. En tuff nybörjarmiss vi i flera dagar fick betala för med svett, fast å andra sidan så byggde vi en hel del muskler som vi närmsta året kommer ha stor nytta av!

Sen jämnade vi till schaktbotten, och mätte och mätte och mätte, och tänkte och tänkte och tänkte ännu mer så att verkligen alla nivåer och materialbeställningar blir rätt trots det ändrade djupet.

DSC_0175

Därefter markduk och dränering..

DSC_0192

Plasten över jordlimporna har vi för att marken här består av sand och åter sand. Sand som känns precis som på en sandstrand.. vilket det en gång i tiden var, en strand i en havsvik. Och precis som en våg kan rasera ett sandslott på ett ögonblick så kan dessa jordlimpor vid ett regnväder tappa sin struktur och flyta ut över schaktbotten. Uppe till höger i bild syns lite av den gigantiska högen med all den uppgrävda sanden, och även den fick vi täcka över för att inte riskera att den flyter iväg.

Men en bit under sanden finns återigen den bohusländska smäckleran, vilken gör att huset helst bör stå på pålar som i sin tur står på berggrunden. Så pålar blir det, sättningar i huset slipper vi gärna! Plintgrunden vi kommer att gjuta består av bottenramen (de gula strecken på bilden markerar den) och 16 fyrkantiga plintar som går rakt upp från den där de fyrkantiga plattorna ligger. Två kommer att stå direkt på berggrunden då berget ligger grunt, men de övriga 14 får pålar under sig. Ungefär såhär kommer den gjutna grunden att se ut (med ramen under mark och plintarna delvis under):

140921d

Sen kom Kim och kranade ut makadam (16-32) på schaktbotten med imponerande precision.

DSC_0195

Precis där stödet skulle ut låg vårt kabeldike, som efter manuell återfyllnad knappast tålde en lastbil full med makadam.. Vi lyckades lösa det med pallar och virke som fördelade tyngden. Men det är inte utan att man blir imponerad av alla som jobbar professionellt med samordning på byggen.. att inte ha material och öppna diken på fel ställen vid fel tillfällen, men ändå hela tiden hålla arbetsplatsen smidig så att inte dyra hantverkstimmar går åt till att flytta på material eller än värre ytterligare grävmaskiner behöver kallas in för att flytta på saker en extra gång.. det är mycket som kan gå fel och stoppa arbetet, och att förutse precis vad som kommer att ske var och när ter sig för oss amatörer närapå omöjligt.

DSC_0194

Nu är schaktbotten färdig för pålning, så snart börjar vi bygga formar till gjutningen!
DSC_0197

 

Nu börjar det!

Och så kom dagen! Efter flera års planerande så är vi plötsligt här. Tjänstledigheten har nyligen börjat och framför oss har vi ett helt år av byggande. Första veckan åkte vi båda direkt på den obligatoriska dunderförkylningen precis som många sa att vi skulle, så vi tog helt ledigt några dagar. För att därefter börja med golvhämtning, en 11-timmarsdag..

Vi beställde i mars massivt grangolv från Viksbergsgård, ett företag som bland annat köper in ”defekt” virke och gör om det till prima virke. Vårt golv var till stor del ursprungligen norska takbalkar, men någon millimeter här och var saknades och därmed blev virket inte godkänt. Viksbergsgård slipade ner det ytterligare, från cirka 36 millimeter till 34, och spontade det så att det blev ett självbärande och riktigt rejält golv istället, till ett pris som slår det mesta vi hittat. Vi ska ha det på hela övervåningen, troligen lutat och såpat, och vi valde gran framför det lite vanligare furu för att gran inte gulnar lika mycket.

Hämtningen av golvet var en pärs, minst sagt. Diverse strul som en hyrd släpkärra med korskopplade lampor med mera gjorde att vi efter flera timmar bara hade lyckats koppla det slutliga släpet till bilen. Sen började det regna. Tack och lov var paketet inplastat även om diverse förbättringar behövdes för att golvet skulle klara resan i ösregn. Väl framme vid lokalen vi skulle få lagra golvet tillfälligt i (på en hylla en bra bit ovanför våra huvuden) insåg vi att gaffeltrucken vi hade tänkt lyfta upp hela paketet med inte hade nog med svängrum. Tack och lov fanns både travers och Bosses pappa Conny, men många timmar tog det ändå då traversen inte nådde riktigt ända fram och vi bara kunde ta en mindre bunt i taget. När vi kom hem hade det redan varit natt ett bra tag. Tack och lov behöver vi inte göra om den dagen! Och golvet är vi riktigt nöjda med, det var mödan värt!

Därefter lugnade vi oss lite och mjukstartade vecka två. Plockade i ordning bland material och verktyg, röjde undan lite grejer som ligger på tomten, avslutade halvfärdiga småsaker och tog oss tiden att gå runt och titta och njuta och landa i att vi faktiskt är här nu.

Men sen var det dags för rejäla förändringar på tomten! Grävare kom och grävde ut till husgrunden, och nu kunde vi än mer se framför oss hur det hela kommer bli.. ytorna mellan byggnaderna, proportionerna.. att det faktiskt nog blir ganska så som vi tänkte oss. Mer om grunden i kommande inlägg.

DSC_0035

Senaste tiden, när vi fortfarande jobbade, har vi främst hållit på med förberedelser. Tagit in offerter och kollat över försäkringar, åkt på ännu fler blocket-annonser, läst på mer och startat årets sedum-odlingar, med mera, med mera.
Och, den gamla ladan som vi rev i höstas har vi ko-fotat isär, planka för planka. Det var ett roligt jobb där det verkligen blev stor skillnad snabbt, och större eller mindre skatter hela tiden dök upp..

Ett gäng delar som använts till jordbruk och djurskötsel. En vält, även kallad kubb, som användes till att platta till åkermarken. Vad som troligen är ytterligare en del till den gjutjärnssäng vars gavel stod i jordkällaren. Gamla höga riktigt rejäla spegeldörrar, på tok för stora för ett torp, som vi tror användes som liggande avdelare inne i ladugården. Och massor med gammal vacker spik, gångjärn och sånt.

Det fanns även några spännande saker att forska vidare på, till exempel denna gamla tabell vi ännu inte lyckats uttyda, med förrförrförra ägarens namn på baksidan och ortnamnet ”Bollsta” (som ligger några kilometer bort), plus några låga märkpinnar som det också stod ”Bollsta” på.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Och kanske det allra roligaste.. När vi väl hade fått bort alla väggar och tak och brutit loss de rejäla golven (2-3 lager på varandra), så fanns det under fotträet en hel del sten som utgjorde ett jämnt underlag.. men inte bara sten utan även trasigt tegel som såg handslaget ut och väckte vår nyfikenhet. När vi var nästan färdiga med att få bort även detta så hittade vi en enda hel tegelsten, fantastiskt välbevarat och med tegelstenens ursprung Skärbo tydligt intryckt:

Foto0911

Lite googlande har gjorts. En tegelsten från vad som en gång ansågs vara Bohusläns bästa tegelbruk, beläget i Sannäs i Tanums kommun, har på något sätt hamnat under ladan till ett litet skomakartorp i Hålta tio mil därifrån. Bruket stängde strax innan 1850, efter att främst ha sålt tegel till Norge, och trettio år senare byggdes troligen ladan.
Förutom nära bruket så är det enda stället vi hittat att teglet funnits ute på Carlstens fästning på Marstrand. Kanske för att det inte råkar finnas mer på google, kanske för att teglet på vår tomt faktiskt härrör från fästningen där bland annat Metta Fock och Lasse-Maja en gång satt.
Kanske är det inget märkvärdigt, att byggmaterial återanvändes var förr en mycket större självklarhet än det är idag, och då hamnade allt möjligt lite varstans. Under rivningen av ladan verkade en stor andel av materialet tidigare ha suttit någon annanstans. Golvet till exempel bestod delvis av både dörrar och skåpluckor som pusslats ihop och spikats fast med övriga brädor.. Men en vacker tegelsten, med minst 166 år på nacken, från landskapets bästa tegelbruk känns helt klart som en skatt när man hittar den vid ett gammalt skomakartorp..

Virket ladan var byggt av var till stor del illa medfaret. Tre lass fick vi köra till tippen. Men den allra största delen har vi ändå sparat till framtida projekt.
Vi har drömmar om stora framtida odlingar, och när vi bygger våra upphöjda odlingsbäddar kommer halvdant virke väl till pass. De håller säkert i några år trots lite mögel och rötor, och den dagen virket behöver bytas ut kommer vi nog ha en bättre uppfattning om hur vi vill att köksträdgården ska vara än vi kan ha idag, så då är det nog bra tajming att ändra om lite ändå. Den dagen får virket bli till kompost och förbli en del av platsen.
Men de bästa bräderna förvandlar vi självklart till något mer bestående.

Här på bilden syns cirka en tredjedel av virket.. det kändes som betydligt mer när ladan låg på marken än när den ännu stod upp.

Foto0893

Tusen tack till Olle, Ingas morbror, som slet hårt med oss och ladan! Kombinationen öppen cabriolet, dubbdäck och släp med ruttet virke lär vi glömma sent.

Så nu, nu finns det plats för ett hus!

Foto0912

Men, innan vi skrider mer till verket så skulle vi vilja ta tillfället i akt att tipsa om några andra bloggar! I vinter har vi trots inläggstorka fått ett uppsving av läsare här (kul!), och det finns många fler byggbloggar att upptäcka för den intresserade. Och som vi tyvärr inte lyckas lägga ut länk till i högerspalten där vi tidigare lagt ut länkar..

Utanför Alingsås pågår två byggen, där vi och många andra fått vara med och lära oss en hel del innan vi satte igång (tusen tack!).
http://halmhuset-korpaberget.blogspot.se/
https://halmfrid.wordpress.com/ (missa inte deras informativa, roliga och mycket aktiva instagram-konto)

Utanför Västerås finns ett annat bygge där vi spenderade en helg vi sent kommer glömma. Mixen av människor, samtalen, den goda maten.. trots utvändig putsning i ruggigt väder med nästan konstant regn stannade värmen från den helgen kvar i oss ett bra tag.
http://halmbacken.se/index.html

Två ställen där vi inte själva varit men vars bloggar vi följer med nöje..

http://norrvaggen.blogspot.se/

http://livetochvi.blogspot.se/

Här var vi med och byggde friggebod a la halmbalshus. Länken handlar inte alls om det utan om bostadshuset, ett så kallat naturhus där huset ligger inne i ett gigantiskt växthus vilket minskar uppvärmningsbehov och ger odlingsmöjligheter de flesta bara drömmer om. Och med ett avloppssystem där näringsämnena går ut till växterna i växthuset. Lite utanför ämnet, men det var så smart, så häftigt och så trivsamt att man bara vill att hela världen ska veta..
http://www.ecorelief.se/

Och slutligen, en samlingssida med länkar till många hundra byggbloggar. I stort sett bara konventionella hus, men innan vi gjorde vår tidsplan och kom fram till att ”Jo, vi kommer faktiskt klara av det här gigantprojektet och kan nu trycka på startknappen!” så plöjde vi oss igenom bloggar härifrån. Otroligt givande att läsa om andras processer från ritning till inflytt, vilka missar andra gjort och vad som gått bättre än de trott, budgetar, tidsåtgång och så vidare.

http://www.vibyggerhus.se

Tak på gäststugan

Där satt den! Vi fick på gäststugans tak till slut!

Gäststuga vinter2
Efter en lång period med antingen dåligt väder, för lite energi eller annat inbokat så var det till slut vinter. En mild sådan men ändå ibland så kalla nätter att frosten la sig i dalen.. denna vackra men byggmässigt minst sagt besvärande detalj.

Foto0803

Med frostens ankomst insåg vi också att vår plan, att spika upp råsponts-luckorna på en  dag och pappa taket nästa dag, inte längre var möjlig. Taket behövde spikas och pappas färdigt på en och samma dag.

Så då var det bara att göra det! I mellandagarna dök en ledig dag med gott väder upp då även Bosses pappa Conny kunde hjälpa oss hela dagen, så vi steg upp tidigt och satte igång!
Och den här dagen var vi verkligen glada att vi redan hade byggt garaget. Med lite erfarenhet i händerna går allt så mycket snabbare, vi behövde knappt tänka utan kunde bara jobba på i högt tempo hela dagen. Och det blev verkligen hela dagen.. det mörknade vid tre-fyra på eftermiddagen och då bar vi upp bygglampa på taket och fortsatte med hjälp av den till kvällen.

En ocharmig omständighet kylan bar med sig var dock att vi var tvungna att värma klistret på takpappen med värmepistol. Tid tog det, takläggning sommartid är helt klart att föredra, men det gick i alla fall.

Bosse hade på rit-stadiet anpassat måtten på gäststugans tak efter råsponts-luckorna, så hela momentet att mäta och kapa dem kunde vi på kortsidorna hoppa över. Bara en liten detalj, men allt som förkortar tiden då taket ligger oskyddat är mycket välkommet.

Så nu är garaget vädertätt och gäststugan tål de flesta väder bra! Vi har därefter haft några dagars semester, och nu är vi igång med främst planeringsarbete. Vi tar in offerter, åker på blocket-annonser, gör materialexperiment och sånt. Och nu är det bara två månader kvar, sen går vi på tjänstledighet och börjar bygga på heltid!

Byggåret 2015

Ännu är året inte helt slut och ännu har vi lite arbete kvar att slutföra innan dess. Men, här kommer lite bilder på lite av allt det där vi ännu inte visat..

Att vistas heldagar utomhus, på en tomt där bygge pågår innebär ständigt nya och ofta tillfälliga fika- och viloplatser..

Noggrann komprimering innan formen till garageplattan byggdes:

Byggåret 2015 1

I hängmattan under ekarna. Häggen mitt i bilden fick sig en omgång när det gigantiska brunnsborrar-schabraket tog sig fram, men det finns fler som klarade sig. Så nog ska vi ska veta när vi ska njuta mellan hägg och syrén då försommar-Sverige sägs vara som allra vackrast. Bara syrénen som saknas.

Byggåret 2015 2

I grusfraktionen 8-16 sitter man stadigt och bra och här intogs ett antal måltider.

Byggåret 2015 3

Och på garagetaket lyckades Inga till och med somna en stund..

Byggåret 2015 4

Många vackra sommarkvällar, och en utsikt från garaget som inte är fy skam..

Byggåret 2015 5

Och vi såg många djur vi inte sett förr, som inte alltid såg fullt så harmlösa ut.

Byggåret 2015 6

Byggåret 2015 7

Men även idylliska ”vill snarast lära mig slå med lie och göra en artrik och välblommande äng”-vyer..

Byggåret 2015 8

Och Bosse klättrade och klättrade, först upp överallt..
Byggåret 2015 10

Byggåret 2015 11

Byggåret 2015 12

Och Inga slog nog personligt solbränne- och fräkenrekord, men dolde detta väl..

Byggåret 2015 15

Sen kom en byggnadsvårdssnickare som letade enkupigt tegel till ett torp i Timmervik. Så han fick plocka ner vårt och se till att det kom till någon som uppskattar och använder det.

Byggåret 2015 13

Många vackra pannor, av flera olika modeller då denna lada nog inte är den första byggnad de legat på. Vi har sparat några och försökte få med en av varje modell, om ifall vi i framtiden vill forska i dess historia.

Byggåret 2015 14

Snickaren fick även syn på den järnhistoria som står i den gamla grunden efter jordkällaren, som ser ut som en väldigt liten grind och vi har undrat över. Det visade sig vara en engelsk sänggavel i gjutjärn från 1800-talet, häftigt! Han berättade att just dessa sänggavlar hittas då och då utanför gamla torp då de var vanliga och inte har förstörts av att stå utomhus alla dessa år.

Sen var det dags att riva ladan! Med en kätting genom väggen, i ena änden fäst i minigrävarens skopa och i andra änden i vad vi trodde var bärande.

Byggåret 2015 16

Men tji fick vi! Det brakade rejält och insidan av ladan såg minst sagt illa sargad ut, men ladan stod kvar..

Byggåret 2015 17

Efter att ha gjort om proceduren några gånger, men kättingen fäst på olika ställen, så delade i alla fall ladan på sig, men ändå förvånansvärt sammanhållen, en vägg till och med står kvar nästan som om ingenting hänt..

Byggåret 2015 18

Till slut fick vi ner den, men då med en otrolig respekt för de som byggde den så stabil. I högen hittade vi sen denna bräda, som antagligen säger att ladan eller delar av den är 135 år gammal..

Byggåret 2015 19

Mycket av virket är svampangripet eller ruttet, men vi hoppas ändå kunna ta tillvara på en del av det. Första projektet blev en odlingslåda:

Byggåret 2015 20

Insidan är nu behandlad och förstärkt, och lådan till viss del fylld med spillbitar från bygget som vi inte kan använda till något annat. Inspirerat av så kallade hugelkultur-odlingar där man bottnar med trä, i mindre och mindre delar ju högre upp man kommer, en del gödsel inblandat, och slutligen jord på det. Träet har förmågan att hålla mängder med vatten, och blir på sikt förhoppningsvis som en porös disksvamp. När skyfallet kommer kan mängder med vatten snabbt sugas upp, och när sen torkan kommer så finns mängder med vatten att ta av för växterna, till skillnad från till exempel den sandjord vi har på delar av tomten där vatten och näringsämnen snabbt försvinner iväg. Det finns även en del näring i trä som frigörs till växterna när träet bryts ner.
Förhoppningsvis fungerar det så bra som det sägs, men om inte så har vi åtminstone kommit upp från den tidvis vattensjuka marken och kunnat använda spillbitarna på plats istället för att åka till tippen med det.

Lyxiga promenader till och från bussen:

Byggåret 2015 21

Och våra kära fårskallar till grannar som snabbt lärde sig att vi gärna bjuder på vildäpplen, och då och då rentav galopperade över hagen när de upptäckte att vi var där..
Byggåret 2015 22

Än är det höst i Hålta!

Temperaturen är nu något lägre och energinivån likaså, men än jobbar vi på på bygget!

Många långa veckor har vi nu arbetat med detaljer på garaget, grunden på gäststugan och allt det där som måste göras men som knappt syns, gräva ner elledningar och sånt. Så det var riktigt skönt att börja med stommen på gäststugan och få ett snabbt och rejält resultat.

Än är det höst i Hålta 1
De åtta kvadratiska pelarna är de som, ihop med snesträvor som ännu ej är på plats, kommer att bära upp taket, och även stå precis innanför halmbalsväggarna fullt synliga från insidan. Allt det andra som sticker upp från (det ännu ej färdiga) golvbjälklaget är tillfälliga stöttor och stadgare.

Man kan även på bilden ana att det mellan garage, gäststuga och kommande huset (som ska ligga till vänster strax utanför bilden) blir en halv-innergård. En skyddad plats där vi kan skapa lä i den annars öppna och tidvis blåsiga dalen. Minikiwis, persikor, vindruvor? Kanske, tomten ligger i odlingszon två (zon ett är den södraste zonen i Sverige) och med bra mikroklimat kan man oftast få till en odlingszon längre söderut än var man egentligen är.

Garaget, eller verkstaden som egentligen är en bättre benämning, är en bra bit ifrån färdigt invändigt, men det är guld värt att nu kunna ha virket under tak. Här kapas gäststugans hammarband!

Än är det höst i Hålta 2

Planen nu är att på gäststugan få på takbjälkarna, råsponts-taket och takpapp på det. Därefter tar vi en välbehövlig paus innan vi i vinter jobbar vidare inne i garaget!

Roslagsmahogny!

Det är vad vi tänker behandla allt utvändigt trä med. RM består av lika delar: linolja, trätjära och balsamterpentin.
Detta är ett gammalt recept som man använde förr för att behandla båtar och bryggor exempelvis. Tjära är trädens ”försvarsmedel” och hjälper att hålla borta diverse angrepp från saker och ting. Linoljans molekyler är väldigt små och tränger därför lätt in. När linoljan väl är på plats och kommer i kontakt med syre oxiderar den och torkar/härdar därigenom. I den processen ökar molekylerna sin storlek. Oljan sväller alltså och tätar till viss del. Det hjälper att hålla ute vatten, men förblir diffusionsöppet. Balsamterpentin är naturens eget lösningsmedel (det är terpener som luktar i en sommarvarm granskog) som sänker viskositeten i blandningen och hjälper linoljan och tjäran att tränga in och torka. När balsamterpentinen ångat av blir det en lucka ledig där syre kan komma till och oxidera oljan och tjäran.
 .
Det finns olika varianter på linolja. Enkelt förklarat framställs den på två olika sätt, kallpressad eller varmpressad. Kallpressning ger bäst kvalitet och högst pris.
Sedan finns det två undergrupper, rå eller kokt. Den råa betyder att man inte gjort någon efterbehandling och kokt betyder att oljan hettas upp till en viss temperatur under en viss tid. Upphettningen gör att viskositeten på oljan ökar (molekylkedjorna blir längre). Vi har valt kallpressad (vi skulle inte ens överväga varmpressad) kokt linolja.
.
Många använder kallpressad rå linolja då den tränger in djupare i träet än den kokta. Och det är säkert sant, men den tar å andra sidan mycket längre tid på sig att oxidera. För ett par år sedan när vi experimenterade med att pigmentera roslagsmahogny blandad på rå linolja och målade på testbitar av fasadpanel ville det inte torka ens efter 2 månader. Jobbigt med en fasad som färgar av sig om man kommer emot den efter så lång tid.. Någonstans har vi läst att rå linolja innehåller beståndsdelar som utgör mat för vissa oönskade organismer. Dessa beståndsdelar finns inte i kokt linolja då de bryts ner under värmebehandlingen. Om det stämmer eller inte låter vi vara osagt, vi hade valde kokt olja på grund av torktiden ändå.
 .
Det finns flera olika kvalitetsklasser på trätjära. Vi valde furutjära A. Det finns finare (som vi experimenterat med), men vi ansåg att det var overkill.
 .
Tanken är att grunda fasadpanelen med RM utan pigment och sedan när det torkar köra ett varv till med pigmenterad dito. Kanske kör vi två strykningar innan vi går på med den pigmenterade RM. Vi har inte bestämt oss än.
När man kör många strykningar med relativt kort intervall kan man blanda mindre balsamterpentin för varje gång och därmed göra blandningen fetare för varje strykning.
.
Det är väldigt behagligt att måla med RM. Eftersom viskositeten är nästan som vatten (i alla fall när man har i 1/3 balsamterpentin) och att träet suger i sig RM så målar man egentligen inte, man blaskar bara på det! Jättebra ifall man tycker det är tråkigt att måla. Det är liksom bara att bränna på. Det kan inte bli fula rinn och penselränder i det slutliga resultatet. Man börjar ovanifrån och jobbar sig neråt. Dropp och rinn från penseln hamnar då på brädan nedanför, bara att stryka ut vid nästa drag.
.
Att blanda RM är lätt. En tredjedel av varje är grundreceptet. Ett tips är att börja med att mäta upp tjäran och blanda ut den med en liten skvätt t-sprit. Då blir tjäran mer lättjobbad.
.
Under arbetets gång får man komma ihåg att veva runt lite i hinken med jämna mellanrum då tjäran har en viss tendens att falla ur och koncentrera sig i botten.
.
När man målar kan man bli rädd över hur mörkt träet blir av RM. Men efter 1 till 2 veckor eller så är färgen betydligt ljusare.
.
Ett varningens ord oxå: Balsamterpentin och trätjära må vara naturligt och fritt från ”kemikalier”, men dessa produkter tillhör trädens kemiska försvarsarsenal och innehåller ohälsosamma ämnen. Dricka balsamterpentin är förenat med livsfara och det avgår otrevliga gaser från tjäran. Så god ventliation!
När linolja oxiderar bildas värme. Kokt linolja oxiderar snabbt vilket betyder att värmeutvecklingen går snabbt. Trasor, trassel och spån med kokt linolja på kan självantända! Så om man använder trassel och så vidare, dränk det i kallt vatten och lägg i tättslutande påse och pressa ut luften efter avslutat arbete!
.
Mer om pigmentering senare när vi kommit dit!
.
Dessa ingredienser använder vi:
Furutjära A
Roslagsmahogny1
Balsamterpentin
Roslagsmahogny2
Kallpressad kokt linolja
Roslagsmahogny3
Här är skillnaden i färg mellan nystruken yta och en yta som torkat 1-2v. Kvällssolen gör bilden betydligt gulare än den är i verkligheten dock..
Roslagsmahogny4
Här är skillnaden i färg mellan obehandlad yta och en strykning RM som torkat 1-2v.
Roslagsmahogny5