Nytt batteri till skruvdragaren DIY

Inför bygget köpte vi en begagnad 18V Bosch skruvdragare med litiumjonbatterier. En bra maskin med mycket kraft som inte har visat något tecken på slitage trots att den fått jobba hårt. Tills en dag då det ena batteripacket började tappa laddningen väldigt snabbt..

Men först lite info om litiumbatterier:

Den minsta beståndsdelen kallas battericell (eller bara ”cell”). När flera celler kopplas ihop får man ett batteripack.
Cellerna kopplas normalt ihop både parallellt och seriellt. Parallellkoppling ökar det totala möjliga strömuttaget och seriekoppling ökar den totala spänningen.
En litiumcell som är laddad till 100% har normalt en spänning på 4,2V, när den är laddad till 50% 3,6V (= nominell spänning) och när den är helt totalt urladdad 2,5V.
Det betyder att vårt 18V batteri har fem celler i serie 5×3,6=18V.
Den vanligaste byggformen/storleken på litiumbatterier till handverktyg, laptops etc heter 18650 = 18mm i diameter och 65mm långa (sista nollan betyder att cellen är cylindrisk).
Celler i denna storlek finns i massor av olika prestanda, i olika prisklasser och från olika tillverkare. Choose your flavour!
Det är denna byggform som Tesla använder i sina bilar, fast dom har över 8000st celler i sitt största batteripack.

Det var inte fel på laddaren då batteripacket visade 21V när laddningen var klar (5×4,2=21V).
Men bara efter någon timme hade spänningen sjunkit flera volt. Teoretiskt skall det ta flera år för ett sådant batteri att självurladda sig så mycket. Något var verkligen fel…
Vid närmare inspektion såg vi att det var som små nubbhål i undersidan av plasthöljet på batteripacket. Har tidigare ägaren använt skruvdragaren som hammare?

img_3485

Efter ett tag utan användning var batteripacket nere på 5V. Går man under 2,5V på en litiumcell riskerar man permanent skada = detta batteripack var officiellt dödförklarat. Ingen vits att försöka ladda det igen då en laddning i detta tillstånd bara hade utgjort en brandfara.

(Normalt finns det elektronik som stänger av maskinen när cellspänningen når 3,0V för att skydda cellerna.
Det är vanligtvis ingen vits att fortsätta ladda ur batterierna efter 3V då det knappt finns någon energi kvar mellan 3 och 2,5V.
Alla laddare värda namnet ska vägra ladda om cellspänningen understiger 2,5V.)

Hursomhelst:
Vi behövde ett nytt batteripack då det inte är praktiskt att bara ha ett. Det billigaste priset för ett nytt var över 1200kr exl frakt, dvs ungefär lika mycket som vi betalade för skruvdragaren, laddare och två batteripack på blocket.
Men det finns ett billigare, roligare och mer lärorikt sätt att lösa problemet. Nämligen att byta ut battericellerna! Hur svårt kan det vara?
Bara att skruva isär och ta sig en titt!

Detta batteripack har totalt 10st celler. Varje par med celler är kopplade parallellt och sedan är dessa fem par kopplade i serie = 2P5S.

img_3479

När batteripacket var isärplockat kunde man att de cellerna som satt vid nubbhålen blivit punkterade och läckt. När de punkterade cellerna tappat andan har de dragit med sig de andra cellerna in i döden. Alla cellerna visade 0-1V utom ett som fortfarande var friskt (och visade sig ha över 90% kapacitet kvar).

img_3486

Med de gamla cellerna i handen var det bara att googla fram datablad och se vilka prestanda cellen har. Sedan köpte vi nya kvalitetsceller från Samsung med matchande prestanda på www.nkon.nl för ca 380kr inkl frakt. För att göra det lite extra roligt köpte vi celler med 25% högre energikapacitet än originalen (2500mAh istället för 2000mAh).

Sedan var det bara att montera den nya cellerna i det gamla ”skalet” och löda tillbaka anslutningarna. Men man får passa sig lite när man håller på med celler av denna kalibern då de har en fruktansvärt hög urladdningsförmåga. Varje cell klarar av lämna från sig 20A kontinuerligt och 100A momentant (!!!), de är små monster med andra ord. Det gäller att inte råka kortsluta någonting av misstag!
(Celler som används i handverktyg kallas för ”high drain” på grund av deras stora urladdningskapacitet = viktigt att välja celler som klarar av att lämna den ström som krävs)

img_3527

img_3568

Sista steget är att montera tillbaka höljet och stryka över 4.0Ah och skriva dit 5.0Ah samt ändra namnet från Bosch till Bossche. Rätt ska vara rätt!
Det känns riktigt bra att vi fått ett batteripack som är märkbart bättre än originalet för en tredjedel av priset!
Och tack till Bosses bror som hade lödkolv!

img_3569

Panel på gäststugan

I höstas, när vi byggde stommen till huset, så satte Bosses pappa Conny igång med att sätta panel på gäststugan. Lite pill i början med att sätta insektsnät på plats och få en rak bra start, men sen gick det stadigt framåt.

Den här gången lät vi bli att måla efterhand som panelen kom upp till skillnad från när Conny satte panel på garaget, då roslagsmahognyn föredrar rejäl värme. Det går att måla ändå, men den tränger inte in alls bra i träet när det är kallt. Och kallt var det! Att panelen står omålad ett tag är bättre.
img_0390

Först fästes panelen ute i kanterna med vanlig spik, och sen när man fäst upp ett gäng panelbräder så går det snabbt att gå över resten med spikpistol.

Panelbärarna är 45mm tjocka, vilket ger en bra luftspalt mellan panelen och den lerputsade väggen.
img_3540

Det var lite bökigare att sätta panelen här jämfört med garaget, då stege krävdes innan man var ens halvvägs. Och kallare blev det också!

img_0416

Härligt att nu se panelen uppe, två av tre byggnaden på tomten ser i alla fall ut som relativt färdiga hus även om en hel del arbete kvarstår.

dsc_0425

Trappa, tak över dörren, målning, foder, knutbräder..
dsc_0426
..riktigt stuprör, markisolering..
dsc_0427

..riktig öppningsbar lucka in till multrummet och kanske ytterligare planteringar på taket, sen är utsidan klar!

Stort tack för hjälpen!

Ännu en takrysare

Ännu en takrysare

Takläggning är nog bland det mest spännande på bygget. Aldrig annars kollar vi på så många vädersajter så många gånger om dagen, och sällan är det så kritiskt att de faktiskt har rätt. Råspont som tak normalt byggs av tål inte mycket regn, och får det för mycket regn på sig så sväller det och taket blir snabbt vågigt, bara att ta fram kofoten.

Och häromveckan var det så dags för det största taket hittills, över hundra kvadratmeter, och med en taklucka. Dessutom skulle allt virke, papp, verktyg.. rubbet bäras upp ytterligare en våning jämfört med tidigare tak, sånt tar en hel del tid.

För ett tag sen kom vi in i en regnperiod, samtidigt som det inte var så mycket mer vi kunde göra innan taket var på plats, snart skulle vi stå sysslolösa. Men så visade vädersajterna att vi skulle få nästan fyra hela dagars uppehåll. En grov tidsuträkning sa att vi med Bosses pappa Connys hjälp borde klara det på den tiden, två dagar till snickrandet och nästan två dagar till pappandet. Bara vi förbereder oss innan, kapar de råspontsluckor som ska kapas i förväg och bär upp rubbet till andra våningen.

Sagt och gjort, dagen innan uppehållet skulle komma så började vi bära upp råspontsluckor och förbereda för kapning.. för att snart upptäcka att leveransen vi fått var med fel sorts luckor.

Tack och lov var Beijer snabba med att på morgonen nästa dag komma ut med nytt virke till oss. Sånt är guld värt! Misstag gör alla, men det är nog inte alla som rättar till dem så snabbt.

Men nu hade vi alltså ännu mindre tid på oss och allt virke låg okapat nere på marken. Bara att sätta igång och jobba järnet!

Det blev några riktigt svettiga timmar för Inga och Conny med att få upp de 60 råspontsluckorna, 3,6 meter långa, medan Bosse jobbade järnet med andra förberedelser.

img_3544

Väldigt skönt när väl virket var uppburet och första luckorna inmätta och på plats!

img_0397

Ingen dålig utsikt där uppifrån! Ändeberget och Lökeberg några kilometer bort.

img_0399

Vi fick upp tempot rejält när väl alla luckorna var uppburna ända upp på taket. Lägga lucka på plats, banka den i rätt läge, fästa, rita spiklinjer, spika järnet med spikpistolen, hamra ner de som ej gått ända ner.. och sen börja om från början i timme efter timme.

img_3547

Dagarna är korta nu så vi kunde inte jobba hur länge vi ville. Strax innan det mörknade helt dag två, äntligen läggs sista luckan på plats.

img_3550

När dag tre började så låg alla råspontsluckorna alltså på plats men kanterna var ej renkapade och lite annat snickrande behövde göras innan vi kunde börja med pappen. Andan i halsen, men häftigt att äntligen få se huset med tak. Och än så länge fantastiskt väder.

dsc_0403

Temperaturen höll sig tack och lov så pass hög att vi inte behövde använda varmluftspistol till pappvådernas klisterkanter och till asfaltsklistret.. det hade varit riktigt tufft att ha även det momentet.

Så då kunde vi alltså bara pappa järnet!

Lite extra tid tog det när vi kom fram till takluckan, men Inga som är möbeltapetserare kände sig mycket hemma med arbetet som sådant. Och tapetseraruttrycket ”Det får inte regna in i vecken.” fick plötsligt en betydligt mer bokstavlig innebörd.

img_3553

Vi drog först upp våderna som de kom, plus extra bitar där de inte räckte till. Lite tankearbete för att se till att alla lager kommer i rätt ordning, att skarvarna ligger så att vattnet hela tiden rinner av. Sen kommer vi pappa två U:n runt de vertikala sidorna, som täcker över skarvarna, men inte förrns hela taket är vattentätt.

På eftermiddagen dag fyra, när vi bara hade två våder kvar så började regnet dugga försiktigt. Tyvärr så tar de första och sista våderna mycket längre tid än de övriga, så det hann börja regna ännu lite mer innan vi var på sista våden. Och när det var dags för den, då var det dessutom mörkt. Conny följde oss runt med en bygglampa, och tempot var sådant att det inte fanns en chans att vara försiktig så man inte sätter knän och armar där vi tidigare spillt asfaltsklister eller akta handskarna när man tar nytt klister ur burken.. Blött, mörkt och riktigt kladdigt med andra ord. Men det gick! Det hann inte komma mer regn på råsponten än vad den tål, och det tredje taket var således vädertätt!

Sen när vi plockade ihop började det regna ordentligt.. ibland har man verkligen tur!

Nästa dag lade vi tyngder där vådernas klisterkanter inte låg an nog bra, fäste pappen tillfälligt på utsidan av taket så inte vinden kan ta tag i den, pappade klart runt genomföringen där vindsluckan hamnar med mera.. En hel dag gick åt till allt möjligt sånt. Så allt som allt tog taket fem dagar.
img_0409

Sen tog vi lite ledigt och pustade!

Nästa arbetsdag på tomten hade snö lagt sig på taket under natten och sen hade det svängt om till plusgrader igen. Nu var det dags att göra i ordning för att kunna klä in hela huset med presenningar inför kommande arbete då det snart måste vara helt torrt. Vi började under takets lägsta sida, och hamnade således mitt i droppet från taket. Då vi var högt upp i luften och bar saker ihop var vi med tanke på säkerheten tvungna att kunna höra varandra bra, och kunde alltså inte dra upp luvorna.. således fick vi smältvatten, nära nollgradigt, rakt ner i nacken och på resten av oss.. Bättre dagar har vi haft!
Efter bara några timmar gav vi upp, det var svinkallt ute som det var och nu var vi dessutom blöta rakt genom kläderna. Presenningarna får vänta!

Sen dess har vi haft mycket minusgrader, vilket innebär att byggställningen har varit en isbana. Så vi har istället fått snickra vidare i väntan på plusgrader. Lite skönt att få njuta av synen av huset ett tag till trots allt, innan vi istället har ett stort plasttält på tomten.

dsc_0395

Huset börjar ta form!

Nu har vi ägnat oss ett antal veckor åt bland det roligaste: stombygge!
Hösten har mest varit varm och torr fram tills alldeles nyligen, vilket underlättat enormt.

Vi började med fyra bärlinor, varje sammansatt av två reglar, 45x220mm. Dessa ligger över plintarna, varje bärlina vilar alltså på fyra plintar. På dessa vilar sen hela huset.
Sen byggde vi golvbjälklag ovanpå dessa. Och började resa stolparna!
IMG_0327.JPG

Vi valde limträ till stolparna, flera träbitar i lager ihop-limmade till en, då det är formstabilare. Det var vi glada för, det var mycket arbete med snesträvorna för att få dem att stå så rakt som möjligt, det hade inte varit kul att arbeta med krokigare virke här.

Hur kul som helst att äntligen se bostadshuset växa fram!
img_0341

Stolparna binds ihop med varandra i överkant och stadgas upp med ett kryss per sida på varje våning, likt det i facket längst till vänster.
När alla sexton stolparna för nedervåningen var på plats så byggde vi golvbjälklaget till andra våningen, som ligger på överliggarna, som ligger på stolparna, som står på plintarna, som är gjutna på pålarna, som står på berggrunden.. Stabilt känns det!

img_0345

När golvbjälklaget till andra våningen var klart var det dags att ta upp plywoodskivor dit för att ha något att gå på, och för första gången på länge tvärstannade arbetet på grund av vädret.. Kraftiga vindbyar i kombination med stora plywoodskivor några meter upp i luften var inget vi ville testa. Bara att stanna hemma.

När vädret blev bättre igen kunde vi snart komma vidare, och nu faktiskt kunna gå runt i hela huset och se vilken utsikt det blir i de olika fönsterna, känna på hur ytorna i huset känns och så. Det var länge sen vi ägnade någon större tanke åt hur huset i sig faktiskt kommer vara att bo i, vi har i flera år (ja, det var länge sen vi ritade det nu..) mest fokuserat på allt annat runtomkring. Så nu känns det väldigt roligt att börja fundera på materialen i köket, på om vi inte ska ha en ytterdörr med fönster i istället för ett överljus så vi ser gläntan och kanske katten utanför, på en öppning mellan trappan och vardagsrummet så man från trappan kan kika ut i trädgården.. massa detaljer som var svåra att föreställa sig innan man kunde gå runt och titta.

IMG_0365.JPGIMG_0366.JPG

DSC_0368.JPG

dsc_0373

Sen lade vi upp ytterligare överliggare för takbjälkarna.

img_0389
Och med la upp menar vi inte att ett antal tusenlappar flög iväg och en kranbil lyfte upp dem, utan precis som varenda annan träbit så lyfte vi upp dem. Vi var inte säkra på att vi skulle klara det, det är tunga pjäser och överallt sitter snesträvor och annat som är i vägen..
Vi satsade på att ta det direkt från marken till andra våningen.
dsc_0382
dsc_0384

dsc_0379

Och det gick! Alla åtta fick vi upp!
Men med de muskler vi hade när vi påbörjade bygget av garaget hade det aldrig gått. Tack och lov har vi sen dess haft världens bästa utegym.

När överliggarna och lite annat smått och gott där uppe var på plats så gick det verkligen undan med takbjälkarna.

dsc_0386-2

Perfekt att vara två när man gör det!
dsc_0393
dsc_0392

Sen är det takbygge nästa!

Lerputsning av gäststugan

I juni kom vår ler-guru, Ulf Henningsson (www.ekoulf.se) på besök en dag för att få igång oss med lerputsandet.

dsc_0275

Vi har tidigare gått kurser och mängder med recept till putsen finns på nätet, men vi ville ändå ha hjälp att ta fram vårt egna recept att utgå från. Ingredienserna är lera, vatten, fiber (oftast halmhack/hampafiber/linfiber), sand, flis och gödsel (oftast ko/häst), men då till exempel sanden kan vara olika fuktig och fibrerna kan vara olika långa så behöver man alltid testa sig fram för att få rätt blandning.

Leran grävde vi upp på tomten förra året, fet bohuslänsk smäcklera, och några dagar innan besöket lade vi den i blöt i badkar.
Flisen och sanden köpte vi, dels hade vi natursand ( – ) och dels bruten sand ( – ). Natursanden är rundare och den brutna kantigare, och ju kantigare den är desto med hakar sandkornen i varandra och i övriga material. Flisen är krossad sten, och alltså inte träflis.
Vi hade halmhack, när vi balade så lossnade en hel del strån från balarna och dem sparade vi grovt sorterade i ”korta  strån” och ”långa strån”. Och vi köpte även hampafiber direkt av en lantbrukare i Grästorp (http://hampaprodukter.se/wp/) för att få lite finare fiber i också.
Vi har hört att eko-gödsel är att föredra när man använder kogödsel, då gödsel från konventionella kor är alldeles för lös då deras mat ger dem konstant diarré. Så gödseln hämtade vi hos en eko-bonde i trakten (https://www.facebook.com/Skalldalslillaekomejeri). På Skålldals lilla ekomejeri norr om Kungälv var de mycket hjälpsamma och trevliga! De har även en fin gårdsbutik med närproducerat från trakten och mjölk som man får köpa i påfyllningsbar flaska.

Innan putsningen hade vi förberett väggen genom att fylla på med halm i de gropar i väggen som vi kan få halmen att fästa i. Det blir en del gropar där balarna möter varandra trots komprimering, och där blir isoleringen alltså något sämre. Så i med så mycket halm det går!
Sen klippte vi väggen med häcksax så att inte för många långa halmstrån stack ut.

När man putsar med lerputs så brukar man oftast börja med ett lager som kallas klister. Det är en lösare puts som klibbar bra, och som man jobbar in med händerna i väggen. Då det blir en väldig tyngd när all puts är på plats så vill man att så många halmstrån som möjligt ska vara med och bära upp det, så detta lager lägger man mest tid på.
Vårt recept på klistret blev såhär:

7 delar lera

6 delar sand

5 delar korta halmstrån

1/2 del hampa

2 delar vatten

dsc_0276

Efter att väggen var klistrad så gick vi över ytan och fyllde ut de gropar vi inte fick halm att fästa i tidigare. Ofta kan man använda den grova gegga som fastnat på blandarens armar som mest består av halm, och annars kan man blanda klister med mycket halm. Här vill man alltså ha rejält med fiber, så det isolerar bättre och så att det är starkt.

Därefter gjorde vi grovputs. Oftast brukar man ha ytterligare ett lager utanpå den då denna puts är väldig grov och inte ger så jämn fin yta, men då vi ska ha fasad utanpå så är detta vårt sista lager.
Receptet på grovputsen blev såhär:

3 delar lera

7,5 delar sand och flis

7-8 delar långa halmstrån

1/2 del hampa

1 del vatten

3 delar gödsel

Att putsa med grovputs är bland det roligare i bygget. Det är svårt att inte fascineras över hur bra den fastnar på väggen. Man tar en en rejäl näve full med puts och mer eller mindre kastar den upp på väggen. Och den fastnar direkt där den träffar och hänger kvar! Sen bara trycker man ut kanterna, och på med nästa näve på ett sådant avstånd att ytan blir jämn och lagom tjock när kanten trycks ut över den förra kanten.
När man har gjort en större yta så går man över den och jämnar till lite grann med handen, men putsen sitter bäst om den inte överarbetas. Arbetar man för mycket med den kan den tappa greppet och lossna. Lite likt när man rullar frallor, degklumpen verkar först sitta fast hyfsat på bakbordet men ju mer man rullar på ovansidan ju mer släpper den på undersidan. Med andra ord: en slarvig snabb putsare är oftast den bästa putsaren. Skönt med såna moment, då man bara ska köra på och inte tänka för mycket!

Den här dagen hann vi inte putsa så mycket då vi mest hade fokus på att lära oss. Men kul att börja putsa och känna att händerna minns hur man gör.

dsc_0282

Vi hade fortfarande lite balning kvar på övriga väggar, så det fick vi göra klart innan vi kunde fortsätta putsandet. Men sen fick vi fart!
Här ser man tydligt groparna som blir när man jobbar in klistret:
dsc_0297
Större delen av tiden blandade Bosses pappa Conny all puts och vi två putsade, och vi tror att vi då snittade på att putsa 12 kvadratmeter på åtta timmar.

Mitt i allt kom en dörr på plats också.
dsc_0003
Vi hittade den på blocket, då målad med blå flagnande färg. Vi skrapade lite på ytan och såg friskt trä under som såg ut som det vackra och vädertåliga trädslaget teak, prutade lite ändå och fick sen denna genomvackra dörr! Den fick förstås mellanlanda hos Bosses mamma Agneta som skrapade och skrapade och oljade och oljade, men sen blev det såhär bra!

En nästan färdigputsad liten stuga med två skitiga men nöjda lerarbetare:
dsc_0300

När putsen hade torkat gick vi över ytan igen. Längs med kanterna spricker en del när det torkar, och på övriga ytor finns en hel del mindre sprickor. Ingas morbror Olle kom och där det var större sprickor började vi med att trycka in grövre puts, och när även det hade torkat så använde vi kraftigt utspätt klister med mindre fiber i som vi slammade hela väggarna med. Sen blev det ett tätt och fint resultat!

Sen putsningen har vi gjort ytterligare arbete på gäststugan, mycket arbete med många detaljer. Till exempel få fönster på plats, måla undersidan på takutskjutet, plåtarbeten, isolera multrummet under gäststugan (och stänga igen det så att grannens katter hittar andra ställen att hänga på) dreva fönster och sätta över salning så det inte regnar in där, och det glamorösa jobbet att måla råsponten under gäststugan.
Roslagsmahognyn är väldigt rinnig, så det blev att ta lite lite på penseln och stryka många många gånger, och ändå blev det minst sagt prickigt på marken och på den som råkade ligga där.

img_3462

Vi har också satt upp samtliga vertikala panelbärare med 60 centimeters mellanrum runt om, 45×95:or, som dels agerar distans till putsen så att det blir en luftspalt mellan den och panelen och dels är den där för att det ska finnas något att spika panelen i.
Så nu är gäststugan redo för panel, eller redo för vinter, vi får se vilket som kommer först!

Halmbalning av gäststuga

I maj började det bli dags att bala gäststugans väggar. Först balade vi yttervarvet nere i blindbotten, där vi inte kommer åt senare, där vi bara tryckte ner dem så gott det gick och fyllde ut med lös halm här och var. Sen passade vi på att förstärka golvbjälklaget med mer än bara kortlingar.

dsc_0212

Vi fick också upp byggställningarna, och reglarna som håller dörrar och fönster. Vilken förvandling från det nyligen blåa plasttältet som presenningar fått det att se ut som i flera månader!
Sen satte vi igång med väggarna!
dsc_0247

Vi gick en halmbalningskurs häromåret, så vi hade lite kött på benen. Men på den kursen balade vi ett hus där det var tätt med reglar och snesträvor som skulle fällas in i halmbalarna, vilket innebar ett lite annorlunda förfaringssätt än med den konstruktion som vi har valt.

Gäststugans tak hålls upp av åtta kvadratiska stolpar, 9,5×9,5 (?) cm. Utanför dessa ligger halmbalarna, och mellan halmbalarna och stolparna sitter en regel som distans som balarna kan ta stöd emot. Distansen behöver vara där för att insidan av balarna ska putsas och vi vill inte putsa in halva stolparna. När allt är färdigt kommer alltså stolparna stå precis innanför putsen, synliga inne i huset.
Det här innebär att halmbalarna får väldigt lite stöd, då det är glest mellan stolparna och inget alls att ta stöd mot på utsidan. Vilket gjorde att vi fick börja med att experimentera en del för att hitta ett arbetssätt vi tyckte var smidigt och bra. Och då blev det att vi gjorde såhär..

För att få bra isolering ska balarna pressas ordentligt mot varandra för att det ska bli så lite glipor som möjligt emellan dem. Då vi ska ha träfasad på huset så skulle det ändå upp fasadbärare, reglar som sitter utanför den utvändiga putsen, och några av dessa satte vi upp nu. Med en distans som simulerar leran kunde vi pressa balarna mot dem. Här på bilden har vi börjat sätta upp dem..

dsc_0255

Sen var det det där med att pressa allt vad man kan liggandes en bra bit upp i luften på smala halmbalar och med väldigt lite att ta spjärn emot..

dsc_0285

Det blev flera olika varianter..

dsc_0288

Skrev jag att det var 28-30 grader varmt dessa dagar också? I söderläge med inga träd som skuggar förrns framåt kvällen. Men det gick ändå!

dsc_0291

När Inga körde hårdträning med ben och armar så tryckte Bosse ner så kallade dymlingar som håller kvar halmbalarna i sitt läge. Det är långa trästavar som binder ihop balarna med varandra, och vi satte två i varje bal. Ibland gick de att trycka ner med handkraft, och ibland kom släggan fram. Vi lät dem sticka upp lite först, för att sen när vi gjort en hel rad gå med elmotorsågen och såga ut en skåra längs med balarna precis längs med där dymlingarna stack upp.

dsc_0259
Där pressade vi sen ner en läkt, som går längs hela väggen, och skruvade fast den i dymlingarna.

dsc_0256

Vi borrade hål i den distans som finns mellan stolpen och halmbalarna.

dsc_0258
För att därefter dra in läkten, och därmed dymlingarna och hela halmbalsväggen, mot distansen. På detta sätt höll vi väggen relativt stabil!

dsc_0261
När vi närmade oss taket kunde vi inte få ner dymlingar ovanifrån längre, så då stack vi bara in dem där vi kunde och sågade av där de stack ut.
Vi är riktigt nöjda med konstruktionen vi valde, att halmbalsväggen får vara helt obruten där det inte är fönster och dörrar. Det här gick mycket snabbare än tekniken vi innan testat, och med färre köldbryggor! När vi väl hade kommit underfund med hur vi skulle göra fick vi upp farten och en bra dag kunde vi få 30 balar på plats.

Här och var är det knivigare ändå, som när man ska få in den sista balen på en rad. Det som oftast fungerade bäst var att använda två bitar plywood att pressa isär balarna som satt i väggen med, och pressa in den sista balen mellan plywoodbitarna. Eller som vi kallade dem..

dsc_0235-1

Här och var behövdes mindre balar, till exempel vid dörrar och fönster. Och några balar som var för lösa behövde helt enkelt sys om mer kompakta. Av ett gäng reglar byggde Bosse en halmbalspress. Balen placerades i den och en domkraft pressade ihop den tills vi var nöjda. Sen hade vi ett smalt långt plattjärn som vi hade borrat hål i som vi använde som nål, och sydde med ståltråd runt den del av balen vi ville ha innan vi sen släppte domkraften och knipsade av de gamla balsnörena.

Efter ett gäng svettiga men roliga dagar var våra armar rödprickiga av de vassa halmstråna, och gäststugan antog denna skepnad! Här är putsningen påbörjad, mer om den i nästa inlägg!

dsc_0292

Allt det där som inte syns

Efter att husgrunden var gjuten så började det stora arbetet med att få alla rör och ledningar på plats med rätt fall och läge så att de kommer upp på rätt plats i huset och fungerar till fullo, och sen återfylla det hela.

Till exempel så ska vi ha en kuvert mellan huset och garaget, då golvvärmen i garaget kommer från husets pelletspanna och förhoppningsvis även solvärme. Ett rör för kulverten gjöts in i garageplattan i fjol, men för att kunna fortsätta övrigt arbete smidigt och för att plattan inte skulle undermineras så fick vi fylla igen marken och därmed begrava röret. Så nu fick vi alltså gräva fram det igen, vilket tog flera timmar då vi helt enkelt inte hittade röret på länge..
Sen när vi skulle ha kulvertröret på plats fick vi vara tre personer, röret är så pass stelt och tungt att vi fick vara två som höll det och en som styrde så att vinkeln in i garaget blev rätt. Men nu är det (det svarta släta) på plats!

dsc_0344

Och in med vatten.

DSC_0350.JPG

Och det orangea röret till inluften. Det kommer att vara nedgrävt cirka 25 meter, och tack vare temperaturen i marken som en bit ner brukar vara 8-10 grader därmed få in svalare luft på sommaren och varmare på vintern. Den sluttningen vi har räcker inte helt för att göra detta optimalt, röret måste luta lagom för att kondensvatten ska rinna ut, så vi kommer att ha en mindre jordvall över röret också. När röret kommer in i huset så går det via ett isolerat skafferi, där vi hoppas få det svalt och bra för maten. Det kommer inte ersätta kylskåp, men förhoppningsvis vara bra nog för en viss långtidslagring av rotsaker och annat som inte måste vara kylskåpskallt hela tiden.

DSC_0353 (2).JPG

Och sen var det diverse el, dagvatten, fiber med mera som också grävdes ner.
Återfyllnaden gjorde vi med minigrävare och skottkärror. Det tog sin tid, men att ha dit en större maskin för arbetet kändes inte aktuellt då det riktigt tidskrävande var att samtidigt bygga upp dräneringen, arbete som gjordes manuellt.

Dräneringsdikena runt huset, som går ända ner till under husgrunden, har markduk på båda sidor som skiljer dem från fyllet. Nackdelen är att de är väldigt mjuka.. man kan inte bygga upp med varken makadam eller fylle mer än några centimeter innan det trycker markduken åt fel håll. Vi löste detta genom denna hemmabyggda makapär:
DSC_0355 (2).JPG

Med den kunde vi fylla på makadam inuti (mellan två plywoodskivor), fälla upp markduken och packa fylle emot den upp till samma nivå som makadamet, och sen flytta den ett steg och börja om på nästa ställe. Smidigt men ändå mycket tidskrävande.
Till slut blev även detta moment klart, och äntligen fick vi göra lite arbete som kommer att synas: att få det hela på samma marknivå som originalmarken runt omkring. Tidigt när vi började planera bygget visste vi att vi ville hålla marknivåerna så intakta som möjligt, att huset skulle se ut att nästan vara nedsänkt med en helikopter och ställd på marken mitt i sluttningen och med minimal åverkan på den vackra naturtomt vi har. Äntligen är gropen i marken borta och det vi så länge visualiserat står nu här framför oss!
img_0314
Vi kommer att lägga på lite isolering för att tjäle inte ska gå ner under grunden, plast som stoppar markfukten från att gå upp under husgrunden, och ett lager makadam på det, så riktigt den här marknivån kan vi inte behålla under huset, men nära nog.
Nu är även foamglasen fastgjuten på plintarna, som bryter köldbryggan som annars hade blivit mellan plintarna och virket till huset. Och ovanpå foamglasen har vi de ”fötter” i trä som huset kommer att ligga på. Stombygge nästa!