Lerputsning av gäststugan

I juni kom vår ler-guru, Ulf Henningsson (www.ekoulf.se) på besök en dag för att få igång oss med lerputsandet.

dsc_0275

Vi har tidigare gått kurser och mängder med recept till putsen finns på nätet, men vi ville ändå ha hjälp att ta fram vårt egna recept att utgå från. Ingredienserna är lera, vatten, fiber (oftast halmhack/hampafiber/linfiber), sand, flis och gödsel (oftast ko/häst), men då till exempel sanden kan vara olika fuktig och fibrerna kan vara olika långa så behöver man alltid testa sig fram för att få rätt blandning.

Leran grävde vi upp på tomten förra året, fet bohuslänsk smäcklera, och några dagar innan besöket lade vi den i blöt i badkar.
Flisen och sanden köpte vi, dels hade vi natursand ( – ) och dels bruten sand ( – ). Natursanden är rundare och den brutna kantigare, och ju kantigare den är desto med hakar sandkornen i varandra och i övriga material. Flisen är krossad sten, och alltså inte träflis.
Vi hade halmhack, när vi balade så lossnade en hel del strån från balarna och dem sparade vi grovt sorterade i ”korta  strån” och ”långa strån”. Och vi köpte även hampafiber direkt av en lantbrukare i Grästorp (http://hampaprodukter.se/wp/) för att få lite finare fiber i också.
Vi har hört att eko-gödsel är att föredra när man använder kogödsel, då gödsel från konventionella kor är alldeles för lös då deras mat ger dem konstant diarré. Så gödseln hämtade vi hos en eko-bonde i trakten (https://www.facebook.com/Skalldalslillaekomejeri). På Skålldals lilla ekomejeri norr om Kungälv var de mycket hjälpsamma och trevliga! De har även en fin gårdsbutik med närproducerat från trakten och mjölk som man får köpa i påfyllningsbar flaska.

Innan putsningen hade vi förberett väggen genom att fylla på med halm i de gropar i väggen som vi kan få halmen att fästa i. Det blir en del gropar där balarna möter varandra trots komprimering, och där blir isoleringen alltså något sämre. Så i med så mycket halm det går!
Sen klippte vi väggen med häcksax så att inte för många långa halmstrån stack ut.

När man putsar med lerputs så brukar man oftast börja med ett lager som kallas klister. Det är en lösare puts som klibbar bra, och som man jobbar in med händerna i väggen. Då det blir en väldig tyngd när all puts är på plats så vill man att så många halmstrån som möjligt ska vara med och bära upp det, så detta lager lägger man mest tid på.
Vårt recept på klistret blev såhär:

7 delar lera

6 delar sand

5 delar korta halmstrån

1/2 del hampa

2 delar vatten

dsc_0276

Efter att väggen var klistrad så gick vi över ytan och fyllde ut de gropar vi inte fick halm att fästa i tidigare. Ofta kan man använda den grova gegga som fastnat på blandarens armar som mest består av halm, och annars kan man blanda klister med mycket halm. Här vill man alltså ha rejält med fiber, så det isolerar bättre och så att det är starkt.

Därefter gjorde vi grovputs. Oftast brukar man ha ytterligare ett lager utanpå den då denna puts är väldig grov och inte ger så jämn fin yta, men då vi ska ha fasad utanpå så är detta vårt sista lager.
Receptet på grovputsen blev såhär:

3 delar lera

7,5 delar sand och flis

7-8 delar långa halmstrån

1/2 del hampa

1 del vatten

3 delar gödsel

Att putsa med grovputs är bland det roligare i bygget. Det är svårt att inte fascineras över hur bra den fastnar på väggen. Man tar en en rejäl näve full med puts och mer eller mindre kastar den upp på väggen. Och den fastnar direkt där den träffar och hänger kvar! Sen bara trycker man ut kanterna, och på med nästa näve på ett sådant avstånd att ytan blir jämn och lagom tjock när kanten trycks ut över den förra kanten.
När man har gjort en större yta så går man över den och jämnar till lite grann med handen, men putsen sitter bäst om den inte överarbetas. Arbetar man för mycket med den kan den tappa greppet och lossna. Lite likt när man rullar frallor, degklumpen verkar först sitta fast hyfsat på bakbordet men ju mer man rullar på ovansidan ju mer släpper den på undersidan. Med andra ord: en slarvig snabb putsare är oftast den bästa putsaren. Skönt med såna moment, då man bara ska köra på och inte tänka för mycket!

Den här dagen hann vi inte putsa så mycket då vi mest hade fokus på att lära oss. Men kul att börja putsa och känna att händerna minns hur man gör.

dsc_0282

Vi hade fortfarande lite balning kvar på övriga väggar, så det fick vi göra klart innan vi kunde fortsätta putsandet. Men sen fick vi fart!
Här ser man tydligt groparna som blir när man jobbar in klistret:
dsc_0297
Större delen av tiden blandade Bosses pappa Conny all puts och vi två putsade, och vi tror att vi då snittade på att putsa 12 kvadratmeter på åtta timmar.

Mitt i allt kom en dörr på plats också.
dsc_0003
Vi hittade den på blocket, då målad med blå flagnande färg. Vi skrapade lite på ytan och såg friskt trä under som såg ut som det vackra och vädertåliga trädslaget teak, prutade lite ändå och fick sen denna genomvackra dörr! Den fick förstås mellanlanda hos Bosses mamma Agneta som skrapade och skrapade och oljade och oljade, men sen blev det såhär bra!

En nästan färdigputsad liten stuga med två skitiga men nöjda lerarbetare:
dsc_0300

När putsen hade torkat gick vi över ytan igen. Längs med kanterna spricker en del när det torkar, och på övriga ytor finns en hel del mindre sprickor. Ingas morbror Olle kom och där det var större sprickor började vi med att trycka in grövre puts, och när även det hade torkat så använde vi kraftigt utspätt klister med mindre fiber i som vi slammade hela väggarna med. Sen blev det ett tätt och fint resultat!

Sen putsningen har vi gjort ytterligare arbete på gäststugan, mycket arbete med många detaljer. Till exempel få fönster på plats, måla undersidan på takutskjutet, plåtarbeten, isolera multrummet under gäststugan (och stänga igen det så att grannens katter hittar andra ställen att hänga på) dreva fönster och sätta över salning så det inte regnar in där, och det glamorösa jobbet att måla råsponten under gäststugan.
Roslagsmahognyn är väldigt rinnig, så det blev att ta lite lite på penseln och stryka många många gånger, och ändå blev det minst sagt prickigt på marken och på den som råkade ligga där.

img_3462

Vi har också satt upp samtliga vertikala panelbärare med 60 centimeters mellanrum runt om, 45×95:or, som dels agerar distans till putsen så att det blir en luftspalt mellan den och panelen och dels är den där för att det ska finnas något att spika panelen i.
Så nu är gäststugan redo för panel, eller redo för vinter, vi får se vilket som kommer först!

Halmbalning av gäststuga

I maj började det bli dags att bala gäststugans väggar. Först balade vi yttervarvet nere i blindbotten, där vi inte kommer åt senare, där vi bara tryckte ner dem så gott det gick och fyllde ut med lös halm här och var. Sen passade vi på att förstärka golvbjälklaget med mer än bara kortlingar.

dsc_0212

Vi fick också upp byggställningarna, och reglarna som håller dörrar och fönster. Vilken förvandling från det nyligen blåa plasttältet som presenningar fått det att se ut som i flera månader!
Sen satte vi igång med väggarna!
dsc_0247

Vi gick en halmbalningskurs häromåret, så vi hade lite kött på benen. Men på den kursen balade vi ett hus där det var tätt med reglar och snesträvor som skulle fällas in i halmbalarna, vilket innebar ett lite annorlunda förfaringssätt än med den konstruktion som vi har valt.

Gäststugans tak hålls upp av åtta kvadratiska stolpar, 9,5×9,5 (?) cm. Utanför dessa ligger halmbalarna, och mellan halmbalarna och stolparna sitter en regel som distans som balarna kan ta stöd emot. Distansen behöver vara där för att insidan av balarna ska putsas och vi vill inte putsa in halva stolparna. När allt är färdigt kommer alltså stolparna stå precis innanför putsen, synliga inne i huset.
Det här innebär att halmbalarna får väldigt lite stöd, då det är glest mellan stolparna och inget alls att ta stöd mot på utsidan. Vilket gjorde att vi fick börja med att experimentera en del för att hitta ett arbetssätt vi tyckte var smidigt och bra. Och då blev det att vi gjorde såhär..

För att få bra isolering ska balarna pressas ordentligt mot varandra för att det ska bli så lite glipor som möjligt emellan dem. Då vi ska ha träfasad på huset så skulle det ändå upp fasadbärare, reglar som sitter utanför den utvändiga putsen, och några av dessa satte vi upp nu. Med en distans som simulerar leran kunde vi pressa balarna mot dem. Här på bilden har vi börjat sätta upp dem..

dsc_0255

Sen var det det där med att pressa allt vad man kan liggandes en bra bit upp i luften på smala halmbalar och med väldigt lite att ta spjärn emot..

dsc_0285

Det blev flera olika varianter..

dsc_0288

Skrev jag att det var 28-30 grader varmt dessa dagar också? I söderläge med inga träd som skuggar förrns framåt kvällen. Men det gick ändå!

dsc_0291

När Inga körde hårdträning med ben och armar så tryckte Bosse ner så kallade dymlingar som håller kvar halmbalarna i sitt läge. Det är långa trästavar som binder ihop balarna med varandra, och vi satte två i varje bal. Ibland gick de att trycka ner med handkraft, och ibland kom släggan fram. Vi lät dem sticka upp lite först, för att sen när vi gjort en hel rad gå med elmotorsågen och såga ut en skåra längs med balarna precis längs med där dymlingarna stack upp.

dsc_0259
Där pressade vi sen ner en läkt, som går längs hela väggen, och skruvade fast den i dymlingarna.

dsc_0256

Vi borrade hål i den distans som finns mellan stolpen och halmbalarna.

dsc_0258
För att därefter dra in läkten, och därmed dymlingarna och hela halmbalsväggen, mot distansen. På detta sätt höll vi väggen relativt stabil!

dsc_0261
När vi närmade oss taket kunde vi inte få ner dymlingar ovanifrån längre, så då stack vi bara in dem där vi kunde och sågade av där de stack ut.
Vi är riktigt nöjda med konstruktionen vi valde, att halmbalsväggen får vara helt obruten där det inte är fönster och dörrar. Det här gick mycket snabbare än tekniken vi innan testat, och med färre köldbryggor! När vi väl hade kommit underfund med hur vi skulle göra fick vi upp farten och en bra dag kunde vi få 30 balar på plats.

Här och var är det knivigare ändå, som när man ska få in den sista balen på en rad. Det som oftast fungerade bäst var att använda två bitar plywood att pressa isär balarna som satt i väggen med, och pressa in den sista balen mellan plywoodbitarna. Eller som vi kallade dem..

dsc_0235-1

Här och var behövdes mindre balar, till exempel vid dörrar och fönster. Och några balar som var för lösa behövde helt enkelt sys om mer kompakta. Av ett gäng reglar byggde Bosse en halmbalspress. Balen placerades i den och en domkraft pressade ihop den tills vi var nöjda. Sen hade vi ett smalt långt plattjärn som vi hade borrat hål i som vi använde som nål, och sydde med ståltråd runt den del av balen vi ville ha innan vi sen släppte domkraften och knipsade av de gamla balsnörena.

Efter ett gäng svettiga men roliga dagar var våra armar rödprickiga av de vassa halmstråna, och gäststugan antog denna skepnad! Här är putsningen påbörjad, mer om den i nästa inlägg!

dsc_0292

Allt det där som inte syns

Efter att husgrunden var gjuten så började det stora arbetet med att få alla rör och ledningar på plats med rätt fall och läge så att de kommer upp på rätt plats i huset och fungerar till fullo, och sen återfylla det hela.

Till exempel så ska vi ha en kuvert mellan huset och garaget, då golvvärmen i garaget kommer från husets pelletspanna och förhoppningsvis även solvärme. Ett rör för kulverten gjöts in i garageplattan i fjol, men för att kunna fortsätta övrigt arbete smidigt och för att plattan inte skulle undermineras så fick vi fylla igen marken och därmed begrava röret. Så nu fick vi alltså gräva fram det igen, vilket tog flera timmar då vi helt enkelt inte hittade röret på länge..
Sen när vi skulle ha kulvertröret på plats fick vi vara tre personer, röret är så pass stelt och tungt att vi fick vara två som höll det och en som styrde så att vinkeln in i garaget blev rätt. Men nu är det (det svarta släta) på plats!

dsc_0344

Och in med vatten.

DSC_0350.JPG

Och det orangea röret till inluften. Det kommer att vara nedgrävt cirka 25 meter, och tack vare temperaturen i marken som en bit ner brukar vara 8-10 grader därmed få in svalare luft på sommaren och varmare på vintern. Den sluttningen vi har räcker inte helt för att göra detta optimalt, röret måste luta lagom för att kondensvatten ska rinna ut, så vi kommer att ha en mindre jordvall över röret också. När röret kommer in i huset så går det via ett isolerat skafferi, där vi hoppas få det svalt och bra för maten. Det kommer inte ersätta kylskåp, men förhoppningsvis vara bra nog för en viss långtidslagring av rotsaker och annat som inte måste vara kylskåpskallt hela tiden.

DSC_0353 (2).JPG

Och sen var det diverse el, dagvatten, fiber med mera som också grävdes ner.
Återfyllnaden gjorde vi med minigrävare och skottkärror. Det tog sin tid, men att ha dit en större maskin för arbetet kändes inte aktuellt då det riktigt tidskrävande var att samtidigt bygga upp dräneringen, arbete som gjordes manuellt.

Dräneringsdikena runt huset, som går ända ner till under husgrunden, har markduk på båda sidor som skiljer dem från fyllet. Nackdelen är att de är väldigt mjuka.. man kan inte bygga upp med varken makadam eller fylle mer än några centimeter innan det trycker markduken åt fel håll. Vi löste detta genom denna hemmabyggda makapär:
DSC_0355 (2).JPG

Med den kunde vi fylla på makadam inuti (mellan två plywoodskivor), fälla upp markduken och packa fylle emot den upp till samma nivå som makadamet, och sen flytta den ett steg och börja om på nästa ställe. Smidigt men ändå mycket tidskrävande.
Till slut blev även detta moment klart, och äntligen fick vi göra lite arbete som kommer att synas: att få det hela på samma marknivå som originalmarken runt omkring. Tidigt när vi började planera bygget visste vi att vi ville hålla marknivåerna så intakta som möjligt, att huset skulle se ut att nästan vara nedsänkt med en helikopter och ställd på marken mitt i sluttningen och med minimal åverkan på den vackra naturtomt vi har. Äntligen är gropen i marken borta och det vi så länge visualiserat står nu här framför oss!
img_0314
Vi kommer att lägga på lite isolering för att tjäle inte ska gå ner under grunden, plast som stoppar markfukten från att gå upp under husgrunden, och ett lager makadam på det, så riktigt den här marknivån kan vi inte behålla under huset, men nära nog.
Nu är även foamglasen fastgjuten på plintarna, som bryter köldbryggan som annars hade blivit mellan plintarna och virket till huset. Och ovanpå foamglasen har vi de ”fötter” i trä som huset kommer att ligga på. Stombygge nästa!

Gjutning av husgrunden

I maj kom ett pålningsföretag och tryckte ner 14 pålar som huset kommer att stå på. De går ända ner till berggrunden under, cirka 7 meter ner där det var som djupast. I ena hörnan av grunden kommer berget upp i dagen, så där behövdes inga pålar utan vi gjuter två av de sexton plintarna direkt på berget och förankrar dem med några nedborrade armeringsjärn.

I juni började vi bygga formen till betonggrunden. Först satte vi ut hörnorna efter noggrann mätning och kommunen kontrollerade att huset hamnar på rätt plats. Sen använde vi råspont mot betongen, till den betongram som sedan håller ihop plintarna, och mängder med reglar som stadgar upp det hela.dsc_0303

Sen satte vi igång med armeringen, arbete vi kände oss hemma med efter arbetet med garageplattan. Vi köpte hela längder som vi kapade, bockade och najade ihop. Dock kom tidsoptimisterna fram rejält här.. vi vet ju att det är enkelt arbete som går snabbt, men är det över femtio meter liggande armering plus ytterligare tio-tjugo meter stående armering så tar det ändå enormt mycket tid. Men betongbilen var bokad och det var bara att jobba på!

dsc_0308

Efter att stöttat upp kanterna med fylle och makadam, tillverkat formerna till plintarna av plywood och reglar och lyft dem på plats (tungt att lyfta över huvudet!) och bundit ihop plintarna med varandra med mängder med reglar så kom betongbilen. Då det var långt mellan parkering och bortersta hörnan fick vi den här imponerande modellen..

dsc_0320

Och formen höll! Här stryker vi av ovansidan av plintarna, så att de hamnar på rätt höjd.

dsc_0327

Det tog några dagar att sen få bort formen från betongen, den satt ordentligt. Det blev mycket bändande med kofot, och där betong svämmat över fick vi på sina ställen bila bort den för att få bort formen.
img_3424

Men sen blev det såhär snyggt!
img_3429
Därefter gjorde vi formen till plattan till den lilla utbyggnad som aquatronen (https://halmhusetihalta.wordpress.com/2015/06/03/avloppet-4/) kommer att stå i.

dsc_0330

Armeringen till den plattan kändes som rena dockhusarmeringen efter att så nyligen tillverkat de betydligt större armeringsbalkarna till husgrunden.

dsc_0333

Den här plattan gjöt vi sen själva på en dag.

dsc_0335

Jeans på taket!

I maj fortsatte vi arbetet på garagetaket, och det gjorde vi på detta vis..

dsc_0231-1

När man lägger sedumtak så brukar man ha en typ av fukthållande matta, som rötterna får fäste i och som håller en mindre mängd fukt. Dock ville vi gärna hitta ett bättre och billigare sätt.. Efter lite funderande kom vi fram till att textilier kombinerat med någon typ av nät borde göra jobbet nog bra. Men, textil är inte heller gratis, eller?

I samma skog som Inga är uppväxt, en bra bit ut på landet utanför Växjö, öppnade för flera årtionden sen det första Emmaus Björkå second hand i Sverige. Det var en gård mitt ute i skogen, Björkå, med ett gäng ladugårdar och förråd fyllda med begagnade möbler, kläder, leksaker och massa annat, och ett café där diverse rättvisemärkta och ekologiska produkter såldes. Därifrån har Inga många fina minnen. Hur kan man annat, på en plats där man oftast faktiskt fick de leksaker man ville ha? Och besöken sådde också de första fröna kring hur konsumtion påverkar, kring hur man kan agera för att få mer av den värld man vill ha även i vardagen och inte bara som vuxen vid valurnan. Att se föräldrarna odla vår mat och köpa kött och mjölk hemma i byn kändes inte då så hippt – men att se andra utanför familjen agera efter vad de tror på, se andra som försöker påverka gjorde då ett större intryck. En del av det som gör att vi nu vill göra samma resa ut på landet och lära oss odla och leva så långt som möjligt efter våra värderingar liksom Ingas föräldrar en gång gjorde..

I alla fall, vi kom att tänka på att Emmaus, som idag finns spritt över Sverige med butiker inne i städerna och som en fantastisk kraft att räkna med, får in mängder med kläder som är i för dåligt skick för att sälja vidare. Kanske kunde några av dessa passa på vårt tak?

Och så blev det! Vid Backaplan inne i Göteborg sorterar de mängder med kläder och de ville gladeligen sortera undan de runt 500 jeans som vi skulle behöva. Jeans tänkte vi skulle bli bäst då de är lätta att lägga i ett bra mönster, så att det är tätt med fukthållande material men också tätt mellan ställena som rötter kan nå ner till lecakulorna. Och majoriteten av jeans består till största delen av bomull, vilket håller fukt bra och på längre sikt blir till jord.

Efter att ha placerat ut dem på taket vattnade vi dem rejält, de kan hålla mycket vatten. Och lade tyngder på då det var en blåsig dag på västkusten. Sen kom en kranbil som kranade upp ett cirka två centimeter tjockt lager jord på taket. Därefter lade vi ut det bästa nät vi hade hittat, ett sådant plastnät som man brukar skydda jordgubbar med. De hade nog stora öglor för att vi skulle kunna peta ner några plantor mellan öglorna utan för mycket besvär, det var så tunt att jorden ändå blev som ett homogent skikt och det inte blev onödigt mycket plast. Det är inte så starkt, men när sedumen väl täcker hela ytan så trasslar plantorna in sig i varandra och nätet har spelat ut sin roll och behöver därmed inte vara så starkt.

dsc_0236

Därefter var det dags att få upp sand på taket! Efter att grunden grävdes ut hade vi en rejäl sandhög på tomten, så det var bara att ta sand därifrån. Egentligen är det sandblandad jord man ska använda, men det hade inneburit extra jobb för oss att blanda det hela, så vi gjorde två separata lager och hoppades att det skulle fungera lika bra. Vi lade också efterhand ut gångbrädor som får ligga kvar tills sedumen växt ihop ordentligt, så vi inte behöver trampa på plantorna vid plantering, vattning och ogräsrensning.
dsc_0246

Planteringen igång, till största delen plantor sådda hemma i lägenheten, men också en hel del vildplockade och enstaka köpta plantor.
dsc_0244

Och färdigt, med lite mossa som håller fukt på plats och håller tillbaka ogräs.
img_0059

I början var vi nitiska med vattnandet, men så småningom märkte vi att även när vi slarvade så förlorade vi knappt en enda planta och drog ner på det arbetet.
Nu, många månader senare har större delen av plantorna tagit sig ordentligt. Det är fortfarande bar jord mellan plantorna, men om ett eller två år är nog taket helt täckt. Många plantor har blommat och vi har redan sett en del fjärilar där uppe.
img_0263
Några gånger har vi varit uppe och rensat ogräs, men det har varit minimalt trots all bar jord. Det här var den största ogrässkörden, från cirka 60 kvadratmeter tak.. med andra ord knappast något att klaga över. Sen när taket är helt täckt av sedum så kommer vi hålla jorden näringsfattig och det ihop med att solen inte når jorden gör att det normalt knappt blir något ogräs.
img_0053

Jeansen verkar ha gjort jobbet bra, när man har stuckit ner fingret i jorden vid torka så har de många gånger varit fuktiga. Den enda nackdelen är att när de väl är torra så tar det tid för dem att bli blöta igen, man kan stå och vattna en bra stund och ändå är undersidan av dem torra, de suger åt sig väldigt långsamt. Men då plantorna har tagit sig bra och klarat slarv med vattningen vid torka så är det utan tvekan bra nog, och vi kör i samma koncept på gäststugan och stora huset.

När det några månader senare var dags för gäststugans tak fick vi bära upp allt för hand, taket är för litet för att betala för att få det uppkranat. Det tog några timmar, men det gick bra. Ingas morbror Olle ryckte in och vi satte en krok på ett spännband och hissade upp dem.
img_0076

Nu är taket på gäststugan i stort sett färdigplanterat, Bosses mamma Agneta ryckte in och tog över planteringsarbetet så vi kunde jobba vidare med annat, och garagetaket börjar bli riktigt snyggt!

Stort tack till Emmaus för hjälpen och engagemanget!

Och så lite garagetak..

Det här med att bygga tre byggnader mer eller mindre samtidigt har sina för- och nackdelar. Att inte vara färdig någonstans höjer såklart stressnivån lite, fast samtidigt så skulle det vara så många olika moment och så ofantligt många arbetstimmar kvar även om det bara vore bostadshuset vi byggde, så vi skulle ändå inte kunna greppa det hela utan liksom hänga i luften och bara kunna jobba vidare och hoppas att allt blir bra. Så jag är inte så säker på att skillnaden blir så stor trots allt. Även om arga snickaren kanske skulle ha ett och annat att säga om vårt arbetssätt.

Men något som definitivt är väldigt stressande i ett sånt här stort projekt som helst ska bli klart på utsatt tid och dessutom äter upp våra sparpengar och mer därtill, det är att stå sysslolös. Nu i början av tjänstledigheten har vi haft lite sån tid när olika faktorer har gjort att vi varken har kunnat jobba på huset eller på gäststugan. Tur då att garaget inte är färdigt!

Häromveckan veckan klättrade vi upp dit igen. Sen i fjol är taket pappat med underlagspapp och isolering ligger på. Nästa moment efter det är platonmatten, den ojämna plastmatta som jorden (som så småningom är genomvävd med rötter) får bra fäste i.

Det var mycket svårare än vi trodde. Den var mindre följsam än underlagspappen (som inte är så följsam), och för att den ska bli tät måste alla pluppar (se nästnästa bild) ligga bra i varandra. Inte ens ett nybyggt tak är 100% platt, inte ens om det är byggt av proffs. Trä är ett rörligt material och platonmattan är det marginellt. Så på många ställen fick vi verkligen tvinga ihop skarvarna, och snabbt på med gott om tyngder för att inte den översta mattan ska lyfta sig själv ur den understa.

Det gick, och med de rekommenderade 50 centimeterna i överlapp och gott om asfaltsklister så är det säkert ingen ko på isen, men man kan bara föreställa sig alla svordomar från dem som lägger platonmatta på ett äldre tak som är ännu ojämnare än vårt..

Dock, då våderna är väldigt breda så tog arbetet ungefär lika lång tid som arbetet med underlagspappen. Så egentligen ska vi kanske inte klaga, vi bara trodde att det skulle vara mycket lättare än det var, och vi trodde inte att det var ett tremanna-jobb. En person kan lägga det själv om det är vindstilla och hen har all tid i världen, men tre är att rekommendera för att kunna langa fram tyngder i rätt tid och ta tag i mattan när vinden också tar tag i den.

Då vi hade isolering mellan platonmattan och råspontstaket så blev det lite trixigt att fästa platonmattan. Även om lutningen på taket är liten så kasar den neråt utan fäste, och det bästa vi i det här fallet kunde göra var att längs den högsta långsidan skippa isoleringen för att där i råsponten kunna fästa material som vi i sin tur kunde fästa platonmattan i. Detta medförde dock att våderna går på ”fel” håll, vattnet rinner alltså längs med skarvarna. Vattnet ska inte ta sig in ändå, men det känns fel. Kanske hittar vi på någon annan lösning till bostadshuset.

DSC_0182

När platonmattan väl låg på plats så bar vi upp leca-kulor. Vi bar upp det i stora kassar, uppför en vanlig stege. Det var ingen större match, inget vi kommer krana upp på något tak. När det kommer till jorden däremot, då kanske unnar vi oss kranbil, den är betydligt tyngre och nån måtta får det vara, det blir några kubik då vi totalt kommer att ha 225 kvadratmeter tak.

Såhär ser garagetaket ut nu, med en stig i lecan från stegen upp till ena långsidan så vi kan hålla bra koll på skarvarna längst upp som var extra tjorviga. Snart, när tyngderna legat på ett tag och asfaltsklistret borde ha satt sig bra, så tar vi bort dem och fyller på med den sista lecan.

DSC_0187

Så inom kort minskar förhoppningsvis trängseln på balkongen hemma i lägenheten.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Så att trängseln i fönsterna i sin tur kan minska.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Så att vi kan fylla dem på nytt..

Grunden till det hela

I början av tjänstledigheten så kom en trevlig grävare och grävde ut de gravar som grunden ska gjutas i. Alltid mäktigt att se stora maskiner göra vad som med handkraft hade tagit veckor! Och roligt att nu än mer kunna se hur det hela faktiskt kommer att bli.. ytorna mellan byggnaderna, proportionerna.. att det faktiskt nog blir ganska så som vi har tänkt oss.

DSC_0165

Vi visste att grundvattnet står högt och att vi inte ville hamna under det i schaktbotten, men vi visste inte riktigt hur långt ner det var så vi observerade under grävningen och stoppade när vi trodde att vi var där och lasermätaren sa att vi hade god marginal för att få hela grunden på frostfritt djup. Tyvärr misstog vi oss, dagen efter grävningen hade en hel del vatten sipprat in från berget bakom och trots skicklig grävare fick vi ta spadarna och fylla igen en del. En tuff nybörjarmiss vi i flera dagar fick betala för med svett, fast å andra sidan så byggde vi en hel del muskler som vi närmsta året kommer ha stor nytta av!

Sen jämnade vi till schaktbotten, och mätte och mätte och mätte, och tänkte och tänkte och tänkte ännu mer så att verkligen alla nivåer och materialbeställningar blir rätt trots det ändrade djupet.

DSC_0175

Därefter markduk och dränering..

DSC_0192

Plasten över jordlimporna har vi för att marken här består av sand och åter sand. Sand som känns precis som på en sandstrand.. vilket det en gång i tiden var, en strand i en havsvik. Och precis som en våg kan rasera ett sandslott på ett ögonblick så kan dessa jordlimpor vid ett regnväder tappa sin struktur och flyta ut över schaktbotten. Uppe till höger i bild syns lite av den gigantiska högen med all den uppgrävda sanden, och även den fick vi täcka över för att inte riskera att den flyter iväg.

Men en bit under sanden finns återigen den bohusländska smäckleran, vilken gör att huset helst bör stå på pålar som i sin tur står på berggrunden. Så pålar blir det, sättningar i huset slipper vi gärna! Plintgrunden vi kommer att gjuta består av bottenramen (de gula strecken på bilden markerar den) och 16 fyrkantiga plintar som går rakt upp från den där de fyrkantiga plattorna ligger. Två kommer att stå direkt på berggrunden då berget ligger grunt, men de övriga 14 får pålar under sig. Ungefär såhär kommer den gjutna grunden att se ut (med ramen under mark och plintarna delvis under):

140921d

Sen kom Kim och kranade ut makadam (16-32) på schaktbotten med imponerande precision.

DSC_0195

Precis där stödet skulle ut låg vårt kabeldike, som efter manuell återfyllnad knappast tålde en lastbil full med makadam.. Vi lyckades lösa det med pallar och virke som fördelade tyngden. Men det är inte utan att man blir imponerad av alla som jobbar professionellt med samordning på byggen.. att inte ha material och öppna diken på fel ställen vid fel tillfällen, men ändå hela tiden hålla arbetsplatsen smidig så att inte dyra hantverkstimmar går åt till att flytta på material eller än värre ytterligare grävmaskiner behöver kallas in för att flytta på saker en extra gång.. det är mycket som kan gå fel och stoppa arbetet, och att förutse precis vad som kommer att ske var och när ter sig för oss amatörer närapå omöjligt.

DSC_0194

Nu är schaktbotten färdig för pålning, så snart börjar vi bygga formar till gjutningen!
DSC_0197